Små små bitar

Bautafilm utvecklar en dramaserie för ungdomar som ska utspela sig i norra Sverige. Vår förhoppning är att hitta bra samarbetspartners och samproducenter 2015 för att sedan spela in serien 2016. Hittills har vi ett samarbete med BRIS Nord som dedikerat pengar till inspelningen samt ett arbete med en ungdomsreferensgrupp, bestående av 8 st ungdomar i åldrarna 13-17 år, som tillsammans med professionella skapar seriens innehåll.

För manus och regi står Victor Lindgren och producent är Therese Högberg. Båda verksamma inom Bautafilm.

Här kan ni läsa mer om seriens innehåll; storyn, karaktärerna och regissörens intentioner. Även vår arbetsmetod hittills och våra mål med serien. Ett pilotavsnitt är gjord för att ge en känsla av det drama vi vill göra. Detta pilotavsnitt kommer även fungera som en fristående film i Bris arbete.

Pilotavsnittet i sin helhet: https://www.youtube.com/watch?v=t20T6QbpdCY

Fia har det tufft hemma. Hennes pappa lider av psykisk ohälsa och hon gör allt för att gömma honom för omvärlden. Hon känner sig fastklämd i samhällets och vännernas normer, sina egna lögner och pappans gränslösa krav. När Fia träffar den orädda epa-tjejen Elsa förändras allt. Med henne vågar hon vara sig själv och stå upp för den hon faktiskt är. De går sin egen väg, tillsammans.

I Små små bitar får vi följa ungdomar utifrån deras perspektiv i vardagen med skola, vänner och familj, genom glädje och problem. Med hjälp av målgruppens, ungdomar alltså, inflytande och medskapande i produktionen vill vi utveckla en fantastisk ungdomsserie som känns äkta, representativt för livet utanför storstäderna.

Längre synopsis

Fia är trött på sitt liv och orkar inte ljuga längre. Hennes kompisgäng är ytliga och vill helst vara som ungdomarna några mil bort, i stan. Hennes pappa Ronny lider av psykisk ohälsa vilket gör att hon ständigt måste täcka upp för honom, gömma honom så ingen ser, för i det lilla samhället ska man inte sticka ut. Det är i denna värld som osynliga murar byggs upp runt Fia. Murar som långsamt håller på att krama livet ur henne. Det är någonting som saknas, något måste förändras, men hon vet inte riktigt vad.

Fia brukar sitta och titta på bussarna som går från hållplatserna i centrum. De ger henne en känsla av att hon kan ta sig därifrån, dra när som helst, men när det kommer till kritan håller hennes deprimerade pappa henne kvar.

Precis som tetrisbitarna i spelet som hon fördriver tiden med, faller blocken allt tyngre ner över Fias relation med pappan, det kväver henne. För att komma undan gräl med pappan går hon på fest. Hon dansar och snackar med tjejerna i gänget. Hennes pojkvän Erik bossar runt och ber henne hämta öl åt honom. ”Det är slut.” hör hon sig själv säga. Egentligen pratar hon om ölen, men i samma andetag som det kommer ut inser hon att det också är slut mellan dem. Hon behövde säga det högt för att förstå det själv.

Fia rusar ut från festen. När hon ser Erik komma ut från lägenhetsporten rycker hon upp dörren på Elsas förbipasserande epa och hoppar in för att slippa prata med honom. ”Kör!” Erik springer efter epan men Fia låtsas inte se honom. Stämningen i epan är laddad. Fia och Elsa känner inte varandra. Fia småpratar, men det bara förstärker den konstiga stämningen. Elsa ställer inga frågor om vad Fia gör där eller vad det där med Erik handlade om. Elsa skjutsar bara hem Elsa genom det lilla samhället och tillsammans lyssnar de på Yes sir, I can boogie: “Yes sir, I can boogie – but i need a certain song”. Någonting i Elsas blick intresserar Fia och får hennes hjärta att hoppa till.

Vid en avfart säger Fia spontant åt Elsa att svänga. Hon visar sin speciella plats för Elsa, taket på ortens vattentorn. Fia berättar att det är enda stället där hon får vara ifred. Elsa går nära kanten av taket, Fia säger till henne att sluta, men Elsa tar Fias hand och leder henne närmare kanten. De tittar ut över vattnet och känner vinden blåsa mot ansiktet. De skrattar.

Elsa är fängslande, självsäker, ett år äldre och går första året på fordonsgymnasiet. Hon verkar fri tycker Fia, på ett sätt som hon aldrig själv har upplevt. De pratar om verkliga saker tillsammans, om livet, epan, vad Fia ska välja för program på gymnasiet, hennes pappa. Sådant som har betydelse.

Fia får skjuts hem av Elsa i epa-traktorn. De säger hej då och Fia skyndar in i huset. Elsa ser genom fönstret hur Fia och hennes pappa grälar. Pappan rullar ner persiennen.

Erik har inte fattat att Fia har dumpat honom, eller så förnekar han det bara eftersom han inte vill att det ska vara slut. Första gången de ses efter festen ger han Fia en puss, som om ingenting hade hänt. Inte ens Fia vet riktigt om de har gjort slut eller inte.

Hemma får Fia plocka undan efter pappa Ronny som gräver sig allt djupare ner i sin depression. Hon tvingas vara den vuxna i familjen, som får ta med pappan på möte hos försäkringskassan, handla mat och ta hand om städningen. Hon känner sig aldrig så ensam som hon gör hemma. Fia kommer hem en kväll och känner sig nere och förvirrad över allt med Erik och Elsa. Hon försöker prata med sin pappa som ligger apatisk i soffan och svarar kort. Fia orkar inte med situationen och åker i hennes emotionella förvirring hem till Erik och låter honom trösta henne trots att huvudet spränger av Elsa. Erik och Fia försöker ha sex för första gången men Erik avbryter eftersom han inte klarar av det.

När Fia inte är hemma knackar Elsa på dörren och pappan Ronny öppnar. Det blir ett konstigt men hjärtligt första möte mellan Elsa och Ronny. På så sätt bryter Elsa ner fasaden Fia har försökt vidhålla. Hon ser inte ner på honom eller tycker han är konstig på något sätt. De börjar tillsammans meka på Ronnys gamla rosa Fiat som står i familjens källare och allting känns ganska naturligt mellan de tre trots att Fia aldrig tidigare vågat släppa in någon till sitt hem.

Fias stunder med Elsa i epan blir en välkommen paus. Då njuter de av livet och lyssnar på musik tillsammans. En kväll när de sitter i epan tar Fia initiativet och kysser Elsa. Det blir en besvärad och pinsam stämning i epan och Fia försöker bortförklara vad som hänt. Elsa hänger på bortförklaringarna, men i hemlighet är de båda lite uppspelta av kyssen. De sneglar på varandra i smyg.

Fia gör slut på riktigt med Erik. Han är fortfarande hopplöst förälskad i henne, men vet inte riktigt hur han ska visa det. Istället blir han förbannad och kastar saker efter henne.

Fia står på vattentornets kant och skriker, vrålar ut över samhället. Elsa bredvid. Fia kikar på Elsa när Elsa inte ser. Elsa kikar på Fia när Fia inte ser. De tävlar om vem som kan skrika högst. Till slut tystnar Fia, Elsa strax därefter. Elsa frågar om det känns bättre. Fia skakar på huvudet, men ler, skrattar, det smittar och båda skrattar. Fias skratt fastnar snart i halsen och omvandlas till gråt. Hon torkar tårarna ur ansiktet med tröjans ärmar, försöker dölja dem för Elsa. Men Elsa ser.

Fia och Elsa ska hoppa in i epan och åka från vattentornet när Elsa frågar om Fia vill köra epan. Fia undrar om Elsa menar allvar och får nycklarna kastade till sig som svar. Fia spruttar runt med epan på parkeringsplatsen till förtjusta utrop från Elsa i passagerarsätet. Elsa tittar på Fia och tystnar. ”Jag ville kyssa dig på riktigt…” säger Elsa. Fia bromsar och får stopp på epan. ”I bilen den där gången. Men jag vågade inte. Tänkte att du kanske testade mig” fortsätter Elsa. Fia stänger av motorn. Det blir tyst, obekvämt, laddat. De kysser varandra.

Rykten flyger runt skolan och bensin-macken där killarna hänger att Fia och Elsa är ett par. Fia förnekar det, men när Sigrid konfronterar Fia om varför hon hänger med den där lebb-epa-horan istället för dem kan Fia inte hålla käften och tar Elsa i försvar. Sigrid säger att Fia har förändrats, att hon inte bryr sig om sina gamla vänner längre och går därifrån. Fia stormar ut från skolan och stöter på Elsa som är där för att överraska henne.

Fia vet inte var hon ska ta vägen och försöker undvika Elsa. Jessika kommer ut och frågar vad Elsa gör där. Elsa ber henne dra och går efter Fia. Erik och några andra vänner ansluter till Jessika och skriker till Elsa att Fia inte vill vara tillsammans med en smutsig epa-hora. Elsa kan inte ta den kränkningen och vänder på klacken, går fram till Erik och drar ner honom i marken. Det blir bråk och Erik slår ner Elsa med sin innebandyklubba medan Fia springer därifrån.

Fia åker hem och låter sin ilska gå ut över pappan. Känslorna hon tidigare lyckats hålla i schack skriker hon nu ut i onda ordalag mot Ronny.

Fia mår dåligt av att var hemma och har nu ingen att prata med. Fia åker desperat till en fest där hon vet att alla är. Väl på festen vet hon inte hur hon ska bete sig eller med vilka hon ska umgås. Hennes gamla kompisar konfronterar henne och det blir en märklig stämning. De dricker tillsammans och alla har roligt utom Fia. Därför dricker hon lite till för att döva känslorna. När kompisarna fortsätter ifrågasätta hennes relation till Elsa rinner det över för Fia och hon berättar att Elsa är lesbisk och snackar skit om henne. För att bevisa att Fia gillar killar kommer “kompisarna” på en lek där de ska snurra flaska om vem Erik ska hångla med. Fia och Erik hamnar med kompisarnas påtryckningar i ett rum bakom en låst dörr. Utanför gastar vännerna att de ska göra det. Fia vill inte men Erik är ihärdig. Det är uppenbart viktigt för honom att bevisa att han kan ha sex. Situationen blir otäck och liknar snart ett sexuellt övergrepp. Fia lyckas ta sig ut från rummet och springer ut från festen, igen.

Ronny väcker Fia dagen därpå och ber henne följa med ner i källaren där bilen står färdig. Tillsammans åker de genom samhället i den rosa lilla Fiaten. Ronny berättar om allt han drömt om när han flyttade m allt som gick fel och hur ledsen han är över det. Pappans samtal skakar om Fia och för första gången på flera år pratar de på riktigt, om allt som varit. Fia inser där och då, efter all skit som varit, att Elsa betyder allt.

Hon ber pappan släppa av henne hemma hos Elsa. Fia knackar nervöst på hos Elsa som har ett tydligt blåöga när hon öppnar dörren. Eftersom hon är arg och besviken på Fia och smäller hon snabbt igen dörren. Fia vägrar ge sig och står kvar och bankar på dörren och försöker förklara allt för Elsa. Elsa slänger tillslut upp dörren så den träffar Fia i ansiktet och hon flyger bak på golvet. Fia vädjar till Elsa om hennes förlåtelse, med näsblod i ansiktet, och Elsa förstår tillslut att hon verkligen menar det.

Elsa tar in Fia till sig och plåstrar om henne. Fia frågar om hon vill följa med på balen. Båda är överens om att balen bara är för töntar men Fia vill på så sätt gottgöra Elsa och ge igen på sina vänner.

Hemma hos Fia hjälper Ronny till att piffa tjejerna inför balen. Tillsammans åker de i Fiaten genom samhället, förbi bensin-macken där grabbarna hänger och vidare till skolbalen där alla är samlade. “Yes sir i can boogie, but i need a certain song” spelas ur den rosa Fiaten när Fia och Elsa kliver ur bilen, med blåöga och uppsvälld näsa, ner på den röda mattan inför vänner och samhällets blickar.

Karaktärer

Fia (16 år)

Fia går i nionde klass och ska snart välja linje på gymnasiet. Hon bor med sin pappa Ronny i ett litet samhälle. Fia har hög status i tjejgänget och är tillsammans med den populära innebandy-killen Erik. Hon har många ytliga vänner och blir accepterad i alla sociala sammanhang.
Men bakom hennes polerade fasad finns många problem. Fias pappa lider av psykisk ohälsa, hon skäms över detta och gör allt för att dölja pappans depression för omvärlden. Hon oroar sig att han ska bli sämre och hon måste hela tiden städa upp det han är oförmögen att göra på grund av sin sjukdom. Fia har ingen nära vän att vända sig till och hon känner att livssituationen i det inskränka samhället håller på att ta krama livet ur henne. Det är någonting som saknas i Fias liv.
När Fia träffar epa-tjejen Elsa väcks hennes nyfikenhet. Tillsammans utforskar de världen runt knuten och Fia börjar se sitt gamla liv och gänget ur ett nytt perspektiv. Med Elsa kan hon vara sig själv. Fia delar med sig av sina hemligheter till Elsa och de förälskar sig i varandra. När Fia konfronteras med ryktet om sin homosexualitet blir hon rädd och förvirrad och går därför tillbaka till sina gamla vänner och sitt ex Erik. Hon sviker Elsa. När allt har gått åt helvete står hon ensam och inser att kärleken och att leva på riktigt, som den hon faktiskt är, är det viktigaste. Med hjälp av Elsa och hennes pappa vågar Fia tills slut gå sin egen väg och visa samhället, vännerna och välden vem hon är.

Elsa (17 år)

Elsa går första året på fordonsgymnasiet. Hon sommarjobbade på korvkiosk för att ha råd att köpa sin epa-traktor. Killarna i epa-gänget tycker att hon är en skön tjej och de går ofta på fest tillsammans, men Elsa festar utan att dricka eftersom hon vill kunna köra. Hon är mogen och lugn, fostrad av en rejäl mamma som alltid tagit hand om henne.
Elsa är homosexuell, vännerna och hennes familj vet om det. I resten av samhället går ryktet runt men det är inget hon skyltar med eller konfronterar. Hennes killar i epagänget backar henne alltid. De är inte inskränkta, homofobiska rasister som alla vill påvisa.
Elsa går sin egen väg och skiter i vad andra tycker. Hon är rejäl och självklar i sina val och när hon träffar Fia finns det ingen tvekan om att det är en tjej som intresserar henne, trots att de är så tillsynes olika. Elsa ställer inga frågor och sätter ingen press, vilket Fia uppskattar när de börjar umgås.
När ryktet om deras relation kommer ut konfronteras Elsa med sin rädsla, som hon trots allt har, att bli stämplad som “Epa-lebben”. Det får henne att balla ur och hon blir arg på samhällets inskränka normer och Fia, framförallt på Fia som sviker henne. Men hon inser snart att alltihop egentligen handlar om att Fia betyder någonting. Någonting väldigt viktigt.

Ronny (42 år)

Fias pappa Ronny flyttade till det lilla samhället tillsammans med Fia och hennes mamma i tron om att livet skulle bli bra och att Fia skulle få en fin uppväxt där. Ronny såg det som en plats där alla mådde bra, hade arbete och en vardag som bekymmersfritt flöt fram men så blev det inte. Han vantrivdes på jobbet och situationen hemma blev allt mer spänd. Ronny gick tillslut ner sig i en depression alltmedan Fia gick från barn till tonåring. Fias mamma lämnade honom för en annan och flyttade från orten. Ronny grävde då ner sig allt mer, blev folkskygg och stängde tillslut in sig hemma.
Ronny lägger över allt ansvar på Fia, han orkar inte, för att allt känns svart. Han och Fia hamnar ofta i konflikter, något som egentligen kommer ur hans dåliga samvete. Fia är det viktigaste han har, det enda konstanta, hans barn.
När Elsa kommer in i familjen väcks Ronny sakta till liv. Han kommer på sig själv med att plötsligt stå och meka med den gamla Golfen i källaren, tillsammans med Elsa och Fia. När saker ställs på sin spets för Fia och, Ronny ser sin dotter må dåligt blir det vändpunkten som gör att han tar tag i sitt liv.

Erik (16 år)

Erik går på samma skola som Fia och är till en början tillsammans med henne. Erik är hårt pressad av sin pappa och känner att han måste vara bäst på innebandy, snyggast och duktig i skolan. Erik har bra självförtroende på ytan och lätt för att få tjejer. På insidan är han ganska deppad och orolig, osäker på sig själv, på sex och på vad han själv vill göra med livet. Han försöker hela tiden bevisa för andra att han är den coola, manliga killen. Det leder till att han gör fel val, blir våldsam och utåtagerande.

Sigrid (16 år)

Sigrid är Fias barndomskompis och med i samma gäng som Fia. Hon är adopterad och hennes fosterföräldrar skämmer bort henne. Det gör att hon gärna testar gränser, för att provocera fram en reaktion. Under seriens gång glider Fia och Sigrid allt mer ifrån varandra. Sigrid blir den ur Fias gamla gäng som ifrågasätter Fias förändring starkast, för att hon vill att Fia ska komma tillbaka.

Holmsund

Det bor runt 5-10 000 invånare i Holmsund. Fia och hennes gäng trånar efter livet i storstaden, utan att egentligen veta hur det är. Människorna i samhället är ganska inskränkta, man ska inte sticka ut så mycket, snarare göra allt för att passa in.

Gänget

Gänget ser sig själva som coola lyckade personer, precis som många på skolan skulle beskriva dem. Killarna i gänget spelar innebandy, något som tjejerna också gjorde förut. Nu ägnar sig tjejerna mest åt shopping, fest och att tråna efter killar. De har alla höga krav på sig själva och föräldrar som pressar dem att bli någonting bra. De flesta kommer från välbärgade hem och är vana att få sin vilja igenom. Ändå längtar de in till stan och vill vara som ungdomarna där, skaffa ett statusjobb och tjäna pengar.
När Fia börjar hänga med Elsa blir gänget lite irriterade för att hon inte vill vara med dem. Duger de inte längre? Tjejerna är lite svartsjuka på Elsa eftersom hon vågar vara något annat än idealet. Detta erkänner de såklart inte utan använder som hån och taskiga kommentarer istället. Men det stör dem att det finns en tjej som får mer uppmärksamhet än dem. Därför är de inte sena att hänga ut Elsa som lebb-hora när ryktet kommer igång på skolan.

Unik arbetsmetod

Historien; synopsis, karaktärer, till och med dialog, till Små små bitar är ett resultat av ett samarbete med BRIS Nord ungdoms-referensgrupp. Den, ungdoms-referensgruppen, består av ungdomar i olika åldrar, från olika områden i Umeå. Victor har tillsammans med gruppen bollat idéer, skapat  karaktärer, pratat om livet, sett filmer och fram för allt: Fått värdefull feedback. Allt som kommer in i serien är bollat med referensgruppen, det är unikt.
I samarbete med referensgruppen utvecklas en TV-serie skriven ur deras perspektiv, med ett tilltal och en dialog som känns äkta för ungdomar idag.

Victor Lindgren

Regissör och manusförfattare

“ Jag har ännu inte sett en bra ungdomsserie producerad i Sverige. Kanske Spung, men det var äldre ungdomar, och det var såkalrt i Stockholm. Jag har inte sett något sådär Fucking Åmål- och I taket lyser stjärnorna-bra, där det känns äkta – till och med på-liv-och-död. Och jag har verkligen inte sett något som utspelar sig i Norrland med verkligt mångbottnade tjejer, kvinnliga karaktärer.

Det finns ett hål att fylla, och ännu viktigare en grund att bygga, och det tänker jag göra tillsammans med kidsen i Små små bitar.  ”

Victor har jobbat med film sedan gymnasiet. Först vid sidan om sitt jobb som betongarbetare, sen som TV-medarbetare (där lönen finansierade hans kortfilmer), sen som ”Filmkonsulent för barn och unga” på Film i Västerbotten, för att slutligen arbeta heltid som regissör och filmarbetare i produktionsbolaget Bautafilm AB. Utöver Bautafilm jobbar Victor  som konstnärlig ledare på Kulturverket i Umeå, en omyndighet som arbetar med att utveckla estetiska lärprocesser inom grundskolan, med mottot att ”barn säger åt proffsen vad de ska göra”.

Victor har under de senaste åren etablerat sig som en av Sveriges mest lovande unga regissörer. Kortfilmen ”Var du där då?” utsågs till bästa nordiska film på filmfestivalen NUFF i Tromsö 2011, och visades bland hård konkurrens i ett  urval av filmer från the shortfilm corner under filmfestivalen i Cannes 2011. Även filmen ”Klasskamrater” från 2006 har vunnit priser på filmfestivaler i Finland, Norge och Sverige.

Urval ur Victors filmer – Ungdomsfilmer

Urval ur Victors filmer – Intimitet